Ja, då tänkte jag dra det jobbigaste hittills jag någonsin gjort. Jag hoppar över början av veckan för då satt vi barai stort sett i bandvagnarna och chilla.

Detta är en historia om hur Granatkastarplutonen på I19 i Boden fick sin utbildningsbåge. Lite lång text.

Fr o m tisdagkväll så hade vi "beredskap" pga tövädret sa befälen för vi skulle vara redo att hjälpa till vid översvämning osv (Hämvärnets jobb) så då var alla tvungen att sova på luckan. Vad händer på natten mot onsdag? Jo, kl 01:30 så sliter Sergeanten upp dörren, tänder lyset och ropar "Uppställning om 5 minuter iförd uniform". Då hade jag sovit en timme. Efter det så fick vu springa in och ut ur logementen och packa ner det som Löjtnanten läste upp och sist men inte minst så fick vi lämna ifrån oss allt som innehöll nikotin och socker som vi hade på oss. Vi var 4 st grupper som tävlade mot varandra. B-plats delades upp på pjäsgrupperna. Efter det var det stridsutrustning på som gällde, låsa ut AK5 därefter ut på kaserngården och påbörja den härligt långa GRK-marschen. Klockan var då 03:30 då vi gick från regementet.

Nu har jag mest koll på hur långt vi gick sammanlagt och inte mellan de olika stationerna men chansar på att vi gick 4-5 km till första momentet varav hälften i snöskor. Undersbergets skjutbana var första stationen där hela gruppen skulle skjuta så bra som möjligt, i mitten som möjligt på 5 sek. Vi delade upp 30 skott på gruppen. Efter det snörde vi på oss snöskorna igen och skulle gå ytterligare några kilometer till nästa station. Synd jag inte hade kameran med mig då och kunde fota soluppgången i Bodens vinterlandskap. Värt att notera där är att de flesta hann inte fylla vattenflaskorn på kasern så man var lagomt törstig när man kom fram till station nummer 2. Då skulle vi så snabbt som möjligt sätta ihop en bår och springa med vikter på den båren en viss sträcka + packningen och utrustningen vi hade på oss. Efter det så fick halva gruppen fylla sina vattenflaskor där med vatten. Löjtnanten var så snäll när han bakar världens snusprilla framför dom som snusade och rökta cigariller framför rökarna.



Klar med det och på med snöskorna igen för då skulle vi gå till Bodsjötorpet alldeles bredvid SIB-byn (strid i bebyggelse). Vi fick inte gå på upplogade vägar utan vi fick bara gå som mest på stråk. Men där kan jag säga att vi bör ha gått ca 7 km. Det man såg fram emot när vi kom fram var att vi skulle tydligen få en lång rast. Många trodde vi till och med skulle få en matbit. När vi nästan var framme efter massor av klagomål av olika soldater som var less, törstig, hungrig, hade ont etc. Så kände jag att fan är vi inte framme snart så svimmar jag. Jag bara gick och gick utan att bry mig om något annat. Stridspackningen vägde bly, snöskorna vägde bly. Min ena ljumske kändes helt söndertrasad. Jag var yr i huvet och det flimrade för ögonen. Så tillslut kom vi äntligen fram där vi skulle få ta en lång rast. Se på fan, vi fick en hel 50 cl fanta som vi fick dela på 9 pers. Ingen mat. Efter 2 klunkar Fanta så kunde man ta av sig stridsurustningen och den blöta fältskjortan man hade med sig. Hade man fått packa ner en till torr fältskjorta? Nej, det måste befälen ha missat så folka hängde upp dom och kroppsskyddet vid barasan i hopp om att det skulle torka. Sen var det bara att ta på sig "kåmarocken" och lägga sig på liggunderlaget och försöka få sig någon sömn. I övrigt koka snö och blanda i barr för att få i sig någon näring.

Sen efter några timmar då vi varit där och försökt sova i kylan så var det bara att ta på sig den blöta skjortan igen och stridsutrustning för då skulle vi vidare till SIB-byn. När vi kom dit så stog befälen där med minibussen, dörrarna öppna och spelade någon musik som något barn sjöng. Törnrosa, Gubben Noa etc ljöd över SIB-byn av en barnröst. Där i SIB-byn så skulle vi göra ett genomförande SIB och all mat vi hittade fick vi ta med oss sa befälen. Vi gjorde vårat genomförande och hittade en kassler och 2 st gainomax. Efter att vi delade upp det så fick vi 4 st skivor kassler och 2 klunkar gainomax var. Det var allt man fick i sig under onsdagen och efter att gått flera mil.

Efter det så skulle vi gå ytterligare 7 km till Säk C som det hette och svara på 40 st frågor. Efter det skulle vi gå tillbaka till regementet och pjäsbodan. Då slapp vi snöskorna 5 km. I pjäsbodan så skulle vi rengöra AK5 sen sova till torsdagmorgon i den kalla boden.

På morgonen så var det på med stridsutrustning igen för då skulle vi gå en snabbmarsch på 1 mil på högst 90 minuter. Befälen sa att för varje 2 minuter vi kom sent så skulle vi få bära en extra stridsvagnsmina i nästa moment. Strax innan starten fick vi dela på Gainomax igen. 2 klunkar fick man igen. Sen var det bara att börja jogga/gå. Slapp packningen för första gången. När till slut kom tillbaka så fick vi köra pjäserna och ställa upp dom vid kasern och ställa upp oss på 2 led linje inför det sista momentet. Men Löjtnanten sa att vi var klar så han hade bara jävlats. Folk kände rejäl lättnad. En del grät nästan. Vi fick ta av oss allt och låsa in vapnen för att rulla tillbaka pjäserna till pjäsbodan. Vi hade sammanlagt marscherat i 5-6 mil varav 4 mil i snöskor.



När vi kom dit så var det en lite ceremoni där med marchaller utställde som GRK-loggan med 2 st 8 cm pjäser på sidorna. Kapten höll något tal och delade ut GRK-bågen till dom som klarade marschen. En handfull klarade det inte och får göra om det eller om vissa moment senare. Efter det gick vi in i pjäsbodan och åt en gravt god middag. Första riktigt middagen på ca 40 timmar. Sen skulle vi döpa pjäserna och till min glädje så skulle vi döpa dom efter bandmedlemmarna i Metallica. Helt klockrent. Så nice att man har befäl som också gillar Metallica. Sen var det återhämtning men det blev inte vidare mycket eftersom jag och Larsson drog iväg och började supa med befälen på krogen och sen tillkom resten som trotsade värken i kroppen.



Tillägga på detta är att folk hallucinerade, någon svimmade, många var på god väg att svimma, någon spydde, skavsår som pingisbollar, inget käk, slitna ljumskar, slitna leder, slitna trampdynor i fötter. Nästan alla i plutonen haltade på ett eller annat sätt när vi var klar. Det är svårt att förklara hur jobbigt detta varit för man måste uppleva det. Men man har fått en insyn om hur mycket kroppen egentligen tål utan näring.



Nu är jag hemma tills på måndag och ska bara vila upp mig. Men nu ska man stoltsera med GRK-bågen på höger axel. Enda tygbiten man verkligen vill sy på militäruniformen.

Befälen filmade en del mav marschen så det kan hända att det komme en liten film vid senare skede.

Idag blir det middag och hockey hos farsan. Hörs ikväll kanske.